Jag lånade Andreas cykel och cyklade söderut, tills vägen inte längre inbjöd till att trampa på. Förbi piren. Förbi den delan av Santa Barbara som vi känner till så väl vid det här laget. Till en annan del, som om möjligt är ännu vackrare. Jag har aldrig haft möjligheten att fota här tidigare så nu tog jag med mig min kamera och min musik och cyklde så långt jag orkade. Visst är det helt förtrollande vackert? Detta är mitt paradis. Fantastiska Santa Barbara. Nu har jag ätit korv och nudlar. Låtsades att det var falukorv och mackaroner. På torsdag är det tre veckor tills vi är hemma i Sverige. Längtar. Längtar inte. Längtar.