Den sista pretzeln, sad.

Rekordvärme i veckan. Det säger man väl inte nej till. Jag bläddrar igenom all photoshopmaterial jag fått under terminen och satan vad skönt det känns att vara klar med allt detta. Helt otroligt vad jag har lärt mig mycket. Blir imponerad över hur jag har orkat läsa dessa 15 olika, 20 sidor långa beskrivningar över photoshoptekniker. Nu har jag sparat ner allt också. Prima.

Vi dricker Four Loko och firar att skolan till stor del är över. Ikväll ska vi bli härligt fulla. Dricka en massa vatten innan vi går och lägger oss. Vakna obakis. Packa väskorna. Jake ska (han har inget val) skjutsa oss till flygplatsen i SB och sedan säger vi hej till San Diego!

Det är snart bara tre veckor kvar tills vi är hemma i Sweden igen. Innan det ska vi beta av San Diego, Los Angeles igen och New York. Jag är precis hemkommen från min Digital Darkroom. Portfolien är inlämnad och nästa vecka ska vi ses en timma, för att plocka upp våra portfolier and that’s it. Det känns fruktasvärt skönt och konstigt. Konstigt är kanske den vanligaste känslan här. Jag har verkligen hittat hem här och snart är det över. Konstigt är det också att det händer stora saker hemma. En väldigt stor sak. Stort för mig och Charley! Allt är konstigt, härligt och konstigt. Jag längtar hem så att jag spricker och samtidigt vill jag stoppa tiden med alla kraft jag har. Nåväl. Nu tänkte jag kila ut till solen och värmen. Vad dagen har att erbjuda är en så länge oklart, men vad gör det när det är 25 plus ute?